CANDYKATE - Valerie Loves Me

Klockan 9 slog jag upp ögonen, första gången. Fidde hade legat vaken en timme redan och skulle kliva upp. Starkt jobbat, med tanke på att vi somnade sent, som vanligt. Härommorgonen (natten) var vi ute och gick på långpromenad mellan klockan 4-5. Sömnproblem deluxe.. Det är viktigt med sömn och man måste sova ordentligt för att kunna fungera i vardagen och hålla livet uppåt. Därför äter jag insomningstabletter de kvällar då jag börjar vid 7 morgonen efter.
De är illasmakande små piller i grönt blister som ger metallsmak i munnen, samt halsbränna dagen efter. Dessutom, blir jag otroligt sötsugen av de små.
Det känns som jävligt vanligt numera att vi konsumerar insomningspiller/sömnpiller, för det gör ju var och varannan person jag känner. Varför sover vi så dåligt? Hela min släkt på min fars sida knaprar också de där. Är det ett slags genfel man fått ärva?
Idag är jag ledig och det är ju njutfullt. Dock önskar jag såhär i efterhand att jag också skulle ha masat mig upp med grus i ögonen vid 9, för när jag slutligen vaknade av att telefonen ringde vid 12-snåret fick jag jobb imorgon vid 7, vilket betyder få vakna timmar idag. Min stående önskan är att man utökar dygnet till 30 timmar. Mitt liv hade fungerat otroligt mycket bättre då, men att ge oss 6 timmar extra varje dygn skulle minska antalet dagar på ett år, rent tekniskt sett och då får vi en jäkla massa skottdagar och uteblivna födelsedagar.

Idag har vi påbörjat en inspirationslista på middagsmat för oftast sitter man här som ett frågetecken varje dag och kliar sig i huvudet och undrar över vad man ska äta. Det slutar oftast med att:
1. Man lagar något fattigt av det som finns hemma.
2. Man promenerar till Ica och handlar något spontant.
3. Man skiter i att äta den dagen.
Alternativ nummer 2 gillar jag bäst, men oftast blir det nog nummer 1 & 3 som vinner. Med en lista, så Måste man väl äta bättre?

Hur länge sedan var det nu vi såg solen? Har ni sett den i november?

En annan sak jag vill dela med mig av är att jag har ett uppehåll med cigaretterna. Jag säger uppehåll, för det känns enklare. Nu är jag inne på dag.. 5? 6? Räknar inte så noga, men det känns okej, även om suget sätter igång stort vissa stunder. Värst är det efter en måltid, eller när man går ut genom ytterdörren. För jag rökte alltid när jag gick någonstans. Eller när jag väntade på bussen.
Igår ösregnade det och jag skulle efter jobbet ta bussen till stan och träffa ett par vänner. Jag var så röksugen, det var kallt, blåsigt, regnigt och jag missar bussen. -Fitta, muttrade jag och fick gå till en annan busslinje, i regnet.

I stan träffade jag först min bästis som skulle hjälpa mig med ett ärende på apoteket, då jag nu är relativt omyndigförklarad då jag har tappat min legitimation. Efter det träffade min "gamla" bästis och vi gick för att köpa ett glas vin och ta igen vad som hänt den senaste tiden, speciellt allt vad gäller kärlek, då vi båda är så kära att man nästan sätter i halsen då man tänker på sin älskade. Iallafall så drack hon vin, men jag fick nöja mig med coca cola, då de ville se leg. Tur i oturen, jag ser ung ut åtminstone;)
På bussen hem lade jag lydigt fram en tjugolapp för att betala mina vuxenbiljett med varpå chauffören säger: -Halv biljett va? Du har väl många år kvar tills du fyller 20? -Jupp, svarar jag huttrande. Han skrattade till och frågade om jag har barnbidrag, men där gick gränsen tyckte jag, så jag klämde fram ett -Nej, studiebidrag och sedan blinkade jag till med ena ögat.
Fattar inte om han verkligen trodde att jag var så pass ung eller om han ville vara snäll och låta mig åka billigare.
När jag och Fidde åker buss åker vi alltid på "Familjebiljett". Haha, gulligt namn va? Han är ju min lilla familj. Och katten, men han stannar jämt hemma, den tråkmånsen.

Om jag orkar senare traskar jag hem till en vän och hämtar upp två paket på vägen dit. Två par jeans, båda har ni sett här i bloggen här och här. Jag hoppas på att Cheap Monday-jeansen passar, de från H&M minns jag inte vilken storlek jag köpte ens, men annars får jag väl byta.

Ni har väl läst om Lindex senaste klädkollektion, den som görs upp till storlek M. Hur orkar folk lägga ner energi på att vara arga för det? Visst, nu passar de där kläderna mig, men även när de inte skulle göra det hade jag inte varit arg för det. Jag läste en kommentar angående det där undertecknad skrev att hon skulle bojkotta Lindex lång tid framöver. Det är ju bara hon själv som drabbas av det beslutet, ingen annan. Allra minst Lindex, då de har fått en gigantisk reklamkampanj alldeles gratis, så den där kollektionen ryker nog snabbare än ögat.

Oj, vilken novell detta inlägget blev... Har ni orkat läsa allt? Grattis, du är nu lite klokare.;)
Ha det fint i gråzonen utomhus, tänd massa ljus inne och mys för fan.